Är det jag?

Förut när jag och Magda skulle åka hem från skolan så satt vi och väntade på bussen (som vanligt då man aldrig hinner komma precis när den ska gå).  Allt var alltså sig likt förutom att jag tyckte det var en kvinna som stod och tittade väldigt mycket på mig och mina skor. Föst brydde jag mig inte så mycket utan tänkte att hon liksom bara stod och tittade i tomma intet som man själv kan göra ibland. Men sedan tittade hon på sina fötter och sedan på mina igen. Då började jag bli lite förbannad och undrade vad det var hon höll på med, liksom titta så överdrivet på mina skor! Var det för att de var fula eller stora eller vad höll hon på med? Dock så sa jag inget till Magda om detta för kvinnan gick självklart på samma buss som oss och då är det ju lite onödigt att sitta och snacka skit om henne när hon sitter någon meter bort…

När kvinnan sedan stod och skulle gå av bussen så kollade hon ännu en gång på mina skor. Jag satt nämligen så jag hade utgången precis framför mig och alla som åkt en västtrafikbuss vet att det är ett glasfönster mellan där man sitter och utgången. Jaha, tänkte jag, vad normalt att hon inte kan lämna mina stora mobbade fötter ifred. Men så sa hon ”Vilka fina skor du har. Var har du köpt dem?” och då svarade jag att jag hade köpt de på rea på din sko förra året och då sa hon ”Jaha, vad synd… De såg så himla sköna ut”.

Så från att jag trodde att kvinnan var värsta bitchen som typ blev glad av att se andras misslyckade skor och fötter så insåg jag att det var jag själv som var bitchen.  Det var ju trots allt jag som hade fördomar! Grattis Magdalena, du är nu en negativ person med dålig självkänsla som tror det värsta om folk.

/Magdalena