Tänk om...
Jag måste bara få berätta vad som hände förut ikväll...
Jag var påväg till Sebastian och så ville min lillebror Mattias följa med mig på sin sparkcykel. När vi kom till övergångsstället som leder in till nästa område så sa jag att han skulle cykla hem. Först ville han inte det för han ville följa med till Sebastian fast sedan så kom vi överrens om att Sebastian och jag skulle komma hem senare till Mattias för att spela på Xbox 360. Då blev Mattias glad och började sparka hemåt.
När jag vänder mig om för att vinka och säga hej då så ser jag hur han ligger på marken helt medvetslös med ansiktet i asfalten. Tiden innan jag kommer fram till honom gick många tankar i mitt huvud. När jag var väl framme vid honom och ser hur det rinner blod från hans ansikte. Först vet jag inte vad jag ska göra eftersom han inte svarade när jag pratade med honom. Eftersom jag hade Sebastian i telefonen så skriker jag att han måste komma fort då han var påväg för att möta mig. Sedan ringer jag mamma och säger att hon måste komma samtidigt som jag försöker lyfta honom men han vill inte ställa sig upp utan lägger sig på marken igen. Till sist kommer Sebastian som bär honom mot vårt hus. Jag tar med mig sparkcykeln och ser att det är en jädra gren som fastnat i framhjulet som gjorde att han föll framåt.
Hela ansiktet blödde, pannan och händerna var uppskrapade. Näsan blödde och läppen var spruken samt en tand hade han slagit ut. Fy, vad hemskt det var att se honom. Sedan sa han också "Är detta en dröm" han kom nämligen inte ihåg vad som hände.
Nu efteråt så känns det skönt att det inte var något värre som hände. Mamma och pappa åkte till sjukhuset med honom fast antaligen fick han ingen hjärnskakning. Men ändå, som han slog sig. Ärligt talat trödde jag han var död först.
Sedan spelade Sebastian en låt för mig "geboren um zu leben".
"Det känns svårt för mig att leva utan dig" betyder första meningen och det får mig att tänka "tänk om".
Tänk om jag inte hade sett Mattias ligga där.
Tänk om han ramlat lite senare.
Tänk om det värsta hade inträffat.
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg...
Godnatt,
Magdalena
Jag var påväg till Sebastian och så ville min lillebror Mattias följa med mig på sin sparkcykel. När vi kom till övergångsstället som leder in till nästa område så sa jag att han skulle cykla hem. Först ville han inte det för han ville följa med till Sebastian fast sedan så kom vi överrens om att Sebastian och jag skulle komma hem senare till Mattias för att spela på Xbox 360. Då blev Mattias glad och började sparka hemåt.
När jag vänder mig om för att vinka och säga hej då så ser jag hur han ligger på marken helt medvetslös med ansiktet i asfalten. Tiden innan jag kommer fram till honom gick många tankar i mitt huvud. När jag var väl framme vid honom och ser hur det rinner blod från hans ansikte. Först vet jag inte vad jag ska göra eftersom han inte svarade när jag pratade med honom. Eftersom jag hade Sebastian i telefonen så skriker jag att han måste komma fort då han var påväg för att möta mig. Sedan ringer jag mamma och säger att hon måste komma samtidigt som jag försöker lyfta honom men han vill inte ställa sig upp utan lägger sig på marken igen. Till sist kommer Sebastian som bär honom mot vårt hus. Jag tar med mig sparkcykeln och ser att det är en jädra gren som fastnat i framhjulet som gjorde att han föll framåt.
Hela ansiktet blödde, pannan och händerna var uppskrapade. Näsan blödde och läppen var spruken samt en tand hade han slagit ut. Fy, vad hemskt det var att se honom. Sedan sa han också "Är detta en dröm" han kom nämligen inte ihåg vad som hände.
Nu efteråt så känns det skönt att det inte var något värre som hände. Mamma och pappa åkte till sjukhuset med honom fast antaligen fick han ingen hjärnskakning. Men ändå, som han slog sig. Ärligt talat trödde jag han var död först.
Sedan spelade Sebastian en låt för mig "geboren um zu leben".
"Det känns svårt för mig att leva utan dig" betyder första meningen och det får mig att tänka "tänk om".
Tänk om jag inte hade sett Mattias ligga där.
Tänk om han ramlat lite senare.
Tänk om det värsta hade inträffat.
Nu blev detta ett väldigt långt inlägg...
Godnatt,
Magdalena
Kommentarer
Trackback
