Jag tänkte bara skriva av mig lite, är nämligen rätt förbannad efter idag. Det är läskigt när man märker hur människor är, så respektlösa.. Som t ex när det varit att jag varit ute med Sebastian efter skolan (det kan ju vara rätt skönt att vara ute lite efter skolan och slippa gå hem med en gång och göra läxor) Men då kommer det småbarn som liksom ska "hålla på". Jag bryr mig faktiskt inte ett piss om att de håller på, men herregud kan man inte få vara ute utan att folk ska kommentera? Eller folk, småbarn! När jag var liten hade jag aldrig vågat gå fram till två femtonåringar som stod och pratade och säga "Är ni ihop" och "Ska inte ni pussas nu, haha", jag hade varken brytt mig eller vågat kommentera. Jag menar snälla, en grupp med åttaåringar försöker "kaxa" sig mot två femtonåringar! Hur sjukt verkar inte det?! Men så är det ju överallt; man pratar skit bakom varandras ryggar, ser ner på andra och tycker de är konstiga för saker man sett att de gjort. Man dömer utan att ha en blekaste aning..

Nu menar inte jag att jag är en ängel och aldrig har sagt ett ont ord om någon annan, för alla gör det! Men jag förstår inte att man orkar lägga ner tid på att bry sig så mycket om andra, försöka "hacka" på det dom gör, eller störa sig på det. Som när det kom två ungar häromdagen och sa "Varför är ni ute så ofta och pratar", snälla någon, vem bryr sig?! Vem orkar kommentera och lägga märke till sånt?

För att inte prata om ännu allvarligare saker, respekt handlar ju om så mycket och inte bara skitsnack och att man stör sig på saker. Ta bara förintelsen, det är ett väldigt bra exempel på människor som inte alls verkar ha respekt i kroppen, inga känslor, knappt att de ens är värda att kallas människor. Nazisterna gjorde upp en skala på vilka människor som var "över" alla andra och vilka som var råttfolket.. Jag har inte ens ord för det.

Jag kan fortsätta skriva hur mycket som helst om respekt och vad som är rätt och fel, men det är inte meningen.. För alla som läser det här vet ju. Men som sagt jag var bara tvungen att skriva av mig...

/Magdalena